Tre dagar med AKu. Så mycket musik, så många fina möten.

Influensan satte tyvärr stopp för några besök, med både egen feber och sjuka barn hemma. Vi saknade er som inte kunde komma. Men det blev ändå gott om liv i rummen, med konstnärer, musiker och gamla goa hifi-entusiaster som kom för att lyssna och umgås.

Musikaliskt hamnade vi lite överallt. Från Opera till HEDEGAARDs ”Ratchets”. Från Blues till en jazzversion av Hendrix ”Hey Joe”. Leonard Cohen samsades med  Youn Sun Nah. Inte minst den symfoniska versionen av HAEVNs ”We Are”, som verkligen fick ta plats.

Maya och Onar hängde med på allt. Från det stillsamma och sköra till musik som behöver både muskler och sväng. Ingen antydan till att tappa andan.

Det finaste var ändå stunderna när samtalen om ljudet tystnade och musiken tog över.
När någon kom på sig själv med att ha slutat analysera. En låt till. Sedan en till. Plötsligt hade det gått betydligt mer tid än man tänkt sig.

För mig är det svårt att ge ett par högtalare ett finare betyg.

”Musikaliskt” och ”fin klangbalans” återkom i samtalen. Om Onar hördes också ”majestätiskt” och ”dynamiskt”. Stora ord, men så kom en ensam röst eller några försiktiga pianotoner och höll oss precis lika fångna.

Sådana här möten gör mig glad över vårt samarbete med AKu. Vi känner igen oss i bröderna Kazantzis tankar och i deras kärlek till musiken. Under helgen fick vi dela det med er, på det bästa sätt vi vet.
Genom att lyssna tillsammans.

Till alla er som kom: varmt tack! För att ni tog er tid, för musiken ni hade med er, för tankarna, skratten och nyfikenheten.

Ni gjorde den här helgen till något vi kommer att bära med oss länge!

Var först att kommentera

Din e-postadress visas inte offentligt.

Kommentarer granskas före publicering.